Gul fetknopp är som vildväxande i landskapet bunden till kustområdet och dalgångarna upp till Torp och Indal. Dessutom odlas den i stenpartier och förekommer förvildad och naturaliserad i andra delar av landskapet. Vid havet förekommer gul fetknopp på klippor ovan högsta strandlinjen. Den växer där i springor, ibland på sand eller mellan stenar. Den har en förkärlek för fågelgödslade ytor och finns även på de yttre skären. Inåt land kan den uppträda i kustnära hällmarkstallskog, exempelvis på Essvikslandet i Njurunda.
I kustbygden är den vanlig också på hällmarker och bergknallar och i sydberg, där man ser den på torra hyllor och i sprickor. Arten är gynnad av basiskt underlag och är t.ex. mycket ymnig på alnöbergarter och amfibolitberg. Den finns också ofta på solvarma, flata hällar nära odlingar och gårdar, där den kan ses på mycket tunna jordlager, ofta nästan direkt på stenen. I sandiga, varma torrbackar kan den någon gång växa direkt på jord, som på Sundsvallsåsen vid Hällom i Selånger; någon gång också i torra gräsmattor och brinkar. Vid kusten ses gul fetknopp regelbundet etablera sig i nya bergtäkter och vägskärningar, på stenmurar och ladugårdsbryggor. I Borgsjö Erikslund sågs den på brofästet vid bron över Ljungan.
Gränserna för artens naturliga utbredning är svåra att fastställa. Troligen har den tidigt tagits in och spritts via odling. Västerut förekommer den idag till synes naturligt på sydvända hällar till Hällan i Sättna och Rogsta i Torp, vilket också motsvarar utbredningen vid sekelskiftet. Norrut går den till Höglandsberget i Ljustorp – där den samlades redan 1910 – och längs Indalsälven åtminstone till Indal Östanskär, där den sedan gammalt är känd från sydberg.