Majviva förekom i äldre tid på kalkrika kulturmarker vid kusten och i Ljungans dalgång. Sannolikt var den helt beroende av lieslagna, lågvuxna fuktängar, möjligen också betade strandängar; artens tillbakagång sammanhänger med dessa biotopers försvinnande. De två nutida lokalerna utgörs av en hackslåttsmark i Tynderö och en betad f.d. vallkant och vattenförande dike i Borgsjö. Den förstnämnda lokalen utgörs av en fuktig svacka mellan lägdor nära havsstranden, som enligt den tidigare brukaren (K. Persson) lieslagits i äldre tid. På denna lilla ängsmark har också hittats vildlin Linum catharticum, darrgräs Briza media, hirsstarr Carex panicea, fältgentiana Gentianella campestris och flera låsbräkenarter Botrychium spp. Majvivorna förekommer i en liten sårbar och minskande population om högst ett femtiotal individ på en mycket begränsad yta. Den andra lokalen i Borgsjö har nyligen hittats. Området hyste majviva i äldre tid och sannolikt fram till 1960-talet (uppgift av dåvarande markägare). Ett flertal eftersökningar på 1970och 1980-talen tydde på att arten var utgången men 1999 hittades den igen i området. Troligen då genom en aktivering av fröreserv i samband med plöjning och träda. Båda lokalerna saknar egentligt skydd och artens fortlevnad i landskapet ter sig oviss.