Vanlig ögontröst är – liksom övriga ögontröstar och närstående släkten – en halvparasit livsform och är därför beroende av att växa med andra arter. Den hör till ängarnas sist blommande växter och utgjorde ett konstant inslag i den tidigare så utbredda lågvuxna slåtterängsvegetationen, och den finns fortfarande så på hävdade hackslåttrar och i ännu inte igenväxta kanter. Den uppträder fläckvis och inte sällan i massbestånd. Den lever kvar även på äldre gårdstun som övergått till gräsmatta, men saknas på fetare jord och i högre vegetation.
Idag är den ändå vanligast i vägkanter, särskilt på mindre körvägar och gårdsvägar, där den koloniserar i gränsen intill hjulspåren i den låga men inte slitna vegetationen. Den ses också längs skogsbilvägar, och kan där inte sällan uppträda i rätt nyrörd och glesbevuxen mineraljord – t.ex. bland klöver – i diken, på vändplaner, mötesplatser etc. Vanlig ögontröst är även regelbunden i ogödslade beteshagar och andra lågvuxna, magra gräsytor. Den tycks, liksom var. tenuis, vara helt beroende av människan och sakna naturliga biotoper.