saltarv
Honckenya peploides
Saltarv är en karaktärsart för sandiga havsstränder, där den vanligen utgör den första bindande vegetationen en bit upp på stranden. Den brukar bilda stora mattor nedanför och kring strandrågbältet med sina meterlånga, under sanden krypande revor. Ofta är mattorna skadade av badtramp och liknade eller av naturlig erosion. Någon gång är saltarv funnen på moränstrand, som vid Lubban vid Galtström, Njurunda. Den saknas på den inre kustens sötvattenspåverkade stränder, men märkligt nog finns den på Indalsälvens yttre deltaöar. Undantagsvis är den också sedd 300 meter från stranden vid Björköviken i Njurunda. Förr även samlad på barlast.
Första fynd
Först publicerad av Neuman (1885a) från Brämön. Äldsta belägg från Sundsvall, på barlast, 1857 (A. & E. Salén i UME).
Utbredning
Tämligen allmän och regelbunden i sin biotop i kustens yttre delar. I den inre kusten noterad enligt nedan (utanför rastreringen).
Collinder (1909): sällsynt; sparsamt.
Collinder (1909): sällsynt; sparsamt.
Lokaler
Sundsvall Barlastkajen 1857 (A. & E. Salén i UME); Vindskärsvarv 1905 (C.A. Nordlander i S).
Timrå Östrand på barlast (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); Vivstavarv på barlast 1876 (Arnell i UPS), (Neuman 1885a), (K. Arnell enligt Collinder 1909), (Collinder 1909), 1913 (K.A.G. Gredin i UPS); Älgsand (Norén 1971).
Hässjö Smackgrundet 1960 (RL), (Norén 1971), 1980 (HL); Laxgrundet och småöar utanför Smackgrundet (Norén 1971), 1980 (HL).
Timrå Östrand på barlast (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); Vivstavarv på barlast 1876 (Arnell i UPS), (Neuman 1885a), (K. Arnell enligt Collinder 1909), (Collinder 1909), 1913 (K.A.G. Gredin i UPS); Älgsand (Norén 1971).
Hässjö Smackgrundet 1960 (RL), (Norén 1971), 1980 (HL); Laxgrundet och småöar utanför Smackgrundet (Norén 1971), 1980 (HL).
