Hirsstarrens silvergråa strån signalerar rika förhållanden. På myrar växer den i måttligt blöta och fasta kärrplan. Den kan ibland täcka stora fält i botten på rikmyrar. Så ser man den främst i kustmyrarna i södra Njurunda och i större blötmyrar i de tre västligaste socknarna. I kalkkärren kan den även stå i rätt torra svackor mellan tuvor. I fattiga myrar däremot blir den inskränkt till drag eller ytor med utflödande markvatten – den saknas i många små fattigkärr och är mycket sällsynt i de surare trakterna norr om Indalsälven. I kustområdet och i Ljungandalen växer hirsstarr även på grundvattenpåverkade strandängar, både vid havet, sjöar och stora vattendrag – exempelvis är den dominant på en kalkpåverkad strand vid Täljeviken i Borgsjön, Borgsjö. Någon gång har hirsstarren setts i bäckkanter, t.ex. i Holm Fagervik.
Utbredningen tycks även vara klimatiskt betingad – hirsstarren blir mot kusten mindre kalkkrävande, och här kan den dyka upp också på kulturmarker med ytligt grundvatten, särskilt på översilade sluttningar i före detta slåtterängar och beteshagar som vid Ala Hässjö. Den kan t.o.m. växa i gamla vallar (Tynderö Åstön) och i diken med grundvattenpåverkan, ibland i rätt trivial omgivning.