Sandtrav är hos oss är en påtaglig karaktärsart på försommaren men den ses även blomma senare under hela växtsäsongen. Märkligt nog är denna idag så vanliga art en rätt sen inkomling i vår flora. I början av juni kan den ses massuppträda i stora vita fält – ofta tillsammans med styvmorsviol – på nylägdor och trädesåkrar. Så förekommer den särskilt på grusiga jordar i norra kustområdet. Sandtrav etablerar sig mycket lätt på all öppen, helst torr jord, men ibland även på blöt mark. Den finns i vägkanter, följer nya skogsbilvägar och kan, redan året efter en nydragning, massuppträda på naken mineraljord. Den har mycket små näringsanspråk och är en regelbunden pionjär i grustäkter, är vanlig på schaktmassor och sitter ofta på lite jordiga nyligen framgrävda block o. dyl. I tätorterna finns den på industrimark, grusplaner och restmarker. I skogsbygderna finns den på odlingsrösen och på stenmurar, gårdsnära hällar m.m. Förr sågs den även på torv i myrodlingar, nu inte sällan på kanterna av nygjorda torvdiken. Sandtrav kan också tillfälligt uppträda på mullrik öppen jord som i rabatter, på jordhögar och i matjordstäkter. Arten kan finnas spridd till sandstränder, både i inlandet och vid kusten, men då ovan högvattenlinjen.
Sandtrav är en mellaneuropeisk art som anses ha kommit till Sverige först i början av 1800-talet (äldsta fynd i Norrköping 1842, men kom tidigt också till oss, jämför ovan). Dagens rika förekomst i landskapet kontrasterar starkt mot de sparsamma uppgifterna hos Collinder (1909), där endast 17 lokaler i kust- och dalbygd anges. Den tidiga spridningen skedde sannolikt i huvudsak med vallfrö; senare tillkom spridning med järnväg. Idag sker en snabb spridning längs vägarna.