svartfryle
Luzula sudetica
Mer information om arten
Svartfryle har en naturlig hemvist i våra rikare myrar. Mest typiskt förekommer den i rikkärren, där den växer i artrika tuvkanter. Av och till ses den även i medelrika myrar, där den växer i högre fastmattor, gärna i anslutning till flöden. Dessutom kan den påträffas på mosskuddar i sluttande källmyrar. Arten gynnas av störningar och ses inte sällan i körspår och gamla basvägar på myrar. Sin största förekomst har den idag längs skogsbilvägar, körvägar, traktorspår och stigar, gärna i mer eller mindre källpåverkade diken men lika ofta helt torrt, i gruset intill körbanan.

Första fynd

Först publicerad av Dusén (1881a) som L. campestris var. sudetica baserat på belägg från Haverö Bymyra 1880 (K.F. Dusén i LD). Detta är även äldsta belägg.

Utbredning

Svartfryle är tämligen allmän i västra och norra delen av landskapet till och med Ljustorp, Sättna, Tuna och Attmar. I kustområdet utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): flerstädes; måttligt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Norrhamn på Brämön 2006 (BGJ m.fl.); Västanå 1979 (RL); Ängom och Dingersjö 1986 (AV).
Timrå Vivsta (J.A. Holm i LD), 1890 (L.M. Neuman i LD det. G. Samuelsson).
Hässjö stigen mot Edsmyra (VSV om Hässjö kyrka) från Hässjövägen 1981 (CA); Åtjärn V om Sörkrånge 1978 (HL); Barnbergstjärn 1983 (HL i S conf. S. Snogerup).
Tynderö Saltspannviken 2004 (BP).
karta