Ormbär är en av våra mindre krävande lundväxter, igenkänd av många men ofta namnlös. Arten, som är beryktad för sitt giftiga svarta bär, förekommer i nästan all näringsrik lövskog och stundtals även i granskog på brunjord. Den växer på frisk till svagt fuktig mark, ofta i djup skugga. Yppigast är den kanske längs vattendragen, särskilt i sedimentområden. I gråalskog och på ravinbottnar kan den ibland breda ut sig och helt täcka deltan och bankar. Den är regelbunden i lundartade partier längs bäckar och åar och i näringsrikare bårder vid sjöoch havsstränder, som runt Klingerfjärden. Den finns även i sydberg och andra rika granskogssluttningar och i närheten av källutflöden. I kalktrakter har den en vidare amplitud och är sedd i torr lågörtsgranskog, som på norra Alnö, och i blöta gransumpskogar och ängskärr i Borgsjö. Den saknas på trädlös kulturmark men är vanlig i igenväxande kulturlövskog. I öppna lägen, t.ex. på hyggen, blir den lätt förkrympt och missfärgad om den inte skyddas av högörter.
Där ormbär växer rikligt kan man hitta både fem- och sexbladiga skott.