fjällhällebräken
Woodsia alpina
Mer information om arten
Fjällhällebräken uppträder hos oss dels i stora brantberg i väster, dels på klippor vid havet. Den växer skuggigare och fuktigare än hällebräken W. ilvensis och är bara sedd i sprickor på lodytor. Flera av lokalerna i inlandet är nordbranter, som Söndagsberget i Torp och Flyggeberget i Liden. Arten har en tydlig förkärlek för basiskt underlag men finns även i några sura migmatitberg. Bestånden är genomgående små.

Första fynd

Först publicerad av Almquist (1874), som W. hyperborea från Borgsjö Rankleven. Äldsta belägg från Torp Söndagsberget 1894 (H.W. Arnell i UPS).

Utbredning

Knappt tjugo sentida lokaler.
Collinder (1909): anger fyra lokaler.

Lokaler

Njurunda Marnaberget (västra delen av Oljeberget) 1991 (HL, RL); Oljebergets östra del 2007 (LS).
Alnö Rödön klippor i öns inre (Neuman 1888a); Rödön vid ”grottan” (Boström & Nilsson 1975).
Hässjö Svartberget i Åvike 1993 (RL).
Attmar Böleklack 1958 (RL); 2008 (HL, ES, HS).
Liden södra sidan av älven i Flyggebergets nordbrant 1989 (HL).
Stöde Flyggberget i Kälsta 1993 (HL, RL).
Torp Lill-Potberget i Naggen 1982 (HW); Förvillandeberget VNV om Roggsjön 1982 (RF, HL i S); Söndagsberget (H.W. Arnell enligt Collinder 1909), 1976 (HL); Getberget 1980 (HL).
Borgsjö Rankleven (Almquist 1874), 1904 (J.G. Gunnarsson i S), 1979 (HL i S, RL), 1981 (CA), 1993 (RL); Öberget 1904 (Collinder i S), 1972–1983 (HL, RL); Fårberget V om Dysjöån 1982 (CA); Vattensjöberget 1983 (HL i S); Orrmyrklinten (N Ovansjö) 2003 (HL i S conf. ThK).
Haverö Storklacken 1982 (RL, BP); Felåsen 1986 (HL i S); Svartberget NV om Byberget 1982 (HL).
karta