Bergslok är ett uppskattat skogsgräs som är relativt fordrande och föredrar brunjordar i varma, skuggiga lägen. Den hör hemma i örtrika granskogar, nästan alltid i sluttningar och helst mer eller mindre blockiga. Den är också mycket typisk i torr lövblandskog på älv- och åbrinkar. Däremot missgynnas den och torkar ut i hyggesfas. Bergslok är även ett regelbundet inslag i lundmiljöer vid rikbäckar, ravinkanter, rika åar och forspartier. I sydbergen är den vanlig på torra, men mullrika, hyllor. I Borgsjöområdet växer bergsloken fuktigare i den ängsartade vegetationen runt rikkärren. Kring gårdar förekommer bergslok ofta i ängskanter, skogsbryn och björkbackar – då vanligen inkommen sedan slåtter och bete upphört. Uppträdandet liknar lundgröens Poa nemoralis men den är mera bunden till barrskog än denna art.