Skogsvicker möter man idag främst i vägkanterna, där den indikerar att man befinner sig i ett rikare område. Den växer i stora blommande bestånd i slänter längs vägar i skogstrakter, i första hand i kalk- och diabasområdena. Blomningen gynnas av solöppning, och skogsvicker kan uppträda mycket ymnigt på hyggen. Det är ofta svårare att finna skogsvicker inne i sluten skog – den är där ofta småvuxen och fåblommig. Arten är värmefordrande och finns företrädesvis i rika granskogssluttningar, särskilt under sydberg. I sådana klimatiskt gynnade lägen kan den även växa på surare jordar. I kalkområdena däremot finner man skogsvicker även i svackor i plan skogsmark, i nordvästra Borgsjö även någon gång i örtrika myrkanter. Skogsvicker är likaså funnen i lundartad vegetation vid rikbäckar och i några älvraviner i Liden. På Rödön i Alnö och på Brämön i Njurunda är den sedd klängande högt på trädstammar i sluten granskog.