lin
Linum usitatissimum
Lin odlades allmänt i hela landskapet i äldre tid. Odlingen har pågått sedan forntiden; pollen av lin från 500-talet har t.ex. hittats i Rudetjärn i Tuna (Engelmark 1978a). Linåkern var ofta belägen på mager sandig mark. Odlingen upphörde i början av 1900-talet. Under de senaste decennierna har små linodlingar åter tagits upp här och var, främst av traditionsskäl. Lin hittas nu ibland som spill av frövara i enstaka bestånd utanför odling, t.ex. i vägkanter, soptippar och jordhögar. Förr uppträdde den också som åkerogräs och på barlast.
Bygdenamn och bruk
BRUK. Lin har haft en mångsidig användning i Medelpad, här är en något udda sådan dokumenterad: ”För att förekomma att döda går igen skall man så linfrö efter likkistan, när den föres från gården, om då den döde skulle gå igen, kan han icke komma längre än till den punkt där man upphörde att så ut linfröet” (ULMA). – Linfrö var bra medel mot magsjuka (Jonas Källström, Stöde).
Lokaler
Njurunda tippen vid Lomyra 1996–2001 (LS); Norrhamn på Brämön 2006 (BGJ m.fl.).
Sundsvall 1891 (J.H Lidholm i S); Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S); Hillstamon (f.d. soptippen S om Skönsmon) 1965 (RL).
Skön Heffners 1956, 1962 (RL); Bosvedjan 1994 (RL, B. Hagman); Birsta i vägkant 1996 (RL).
Timrå Fröland m.fl. ställen i åkrar, flerstädes på barlast (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909).
Torp 1861 (C.O. Reuterman i GB).
Sundsvall 1891 (J.H Lidholm i S); Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S); Hillstamon (f.d. soptippen S om Skönsmon) 1965 (RL).
Skön Heffners 1956, 1962 (RL); Bosvedjan 1994 (RL, B. Hagman); Birsta i vägkant 1996 (RL).
Timrå Fröland m.fl. ställen i åkrar, flerstädes på barlast (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909).
Torp 1861 (C.O. Reuterman i GB).