Hultbräken kan sägas indikera viss fuktighetsgrad i skogen – på motsvarande sätt som ekbräken indikerar en viss näringshalt. Den är en karaktärsart för landskapets många skogsbäckar där den uppträder i kanterna, ofta med bladen ut över vattnet. Längs bäckar i odlingsmark saknas den däremot men kan dyka upp i skyddet av en lövbård. Hultbräken finns även längs skuggiga partier av större vattendrag och vid skogssjöarnas stränder, t.ex. i skydd mellan stora block. Den saknas däremot ofta i näringsrika, instabila miljöer, som t.ex. i älvraviner.
I skogsmark finner man hultbräken även i översilade sluttningar, sumpskog och andra magra skogbevuxna blötmarker. Den ses både i gran- och lövmiljö med glasbjörk, vide och al. I fuktiga berg kan den växa bland klippor och den kan ”klättra” i sydbranternas sprickor med sippervatten. Hultbräken är känslig för uttorkning och ses aldrig på hyggen, öppen myr eller öppen kulturmark.