Blodrot är utbredd i hela landskapet, både i orörd vegetation och på kulturskapad mark; särskilt vanlig är den i skogsområdena. I naturlig miljö fordrar den fuktiga och ljusöppna lägen. Den gynnas av mineralogent rikare förhållanden men är hos oss inte påtagligt kalkgynnad. På myrarna växer den främst i kantzoner påverkade av fastmarksvatten och följer med en bit in i angränsande skogsmark. Ute på myrvidder ses den på tuvor och i fastmattor, särskilt i rika och medelrika kärr. Den växer även i fattigare kärr, då gärna i vide- och tallbevuxna partier. Man ser den också på frisk–fuktig mark i barrskog, i gläntor och glesa sumpskogar. I ordinär blåbärsgranskog växer den gärna på vitmossfläckar. Dessutom är blodrot vanlig på skogssjöstränder, i strandkärr och bäckmynningar. Den är regelbunden i övre delen av öppnare stränder, längs rinnande vattendrag och vid havet; däremot saknas den på många näringsrika stränder. Blodrot växer också på kulturmark, särskilt på lågvuxen, fuktig och mager ängsmark, t.ex. längs diken, i svackor och sluttningar. På hävdad hackslåttmark kan den ses även i helt torra backar. Den dyker också upp i nya vägdiken, i körspår på hyggen och i torrt grus på vändplaner etc.