gul fetknopp

Gammal bofast art.

Allmän

Gul fetknopp är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den konkurrenssvaga arten växer på torr, ljusöppen och glesbevuxen mark – stabiliserade dynområden, havsstrandhedar, strandklippor och hällmarker men också stenmurar, vägslänter, grustäkter och sandiga gräsmattor.

1006 Sedum acre L.

This polymorphic species (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 359) originates mainly from Europe. It has been introduced into N. America and probably Greenland and New Zealand. With its present distribution it is an amphi-atlantic plant (Hultén, Amphi-atl., p. 106 and map 87). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 197.

Gul fetknopp växer i klippskrevor och på markhäl­lar och torra backar med gles, låg vegetation. Den växer också rikligt på fågelgödslade klippor i skär­gården. Arten odlas ofta och planteras gärna ut på murar och i stenpartier. I sandiga gräsmattor, på gårdsplaner och på järnvägsområden kan den ibland täcka stora ytor.

Europa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige upp till Norrlands kustland.

Gul fetknopp är allm. på Närkeslätten men avtar i Skogsbygden, bl.a. sågs den sälls. i Garphyttetrakten i Tysslinge (Löfgren 1994). Den är inhemsk på strandklippor och block samt sandstränder vid Vättern och Hjälmaren. Växtplatser är kalkberg och torrängar i sandmark och grustag, på murar m.m. Förekomster på torvtak nämns från Ramundeboda och Lerbäck (Stalin ms 1913–1916).

Allmän på Mälarslätten och i östligaste Västmanland; spridd-tämligen allmän i SV; i övrigt spridd i kulturområdet upp till ca 310 m ö.h.: Nordvästra Hällefors: Stora Tomsjöntorpen, torr vägslänt(!). Den lägre frekvensen N Mälarslätten beror på hög nederbörd och låg uppodlingsgrad, ej på temperaturklimatet. Särskilt i Bergslagen felar lämpliga, mesohemeroba ståndorter; där i hög grad hänvisad till euhemeroba d:o. Utbredningstyp: S1.

Tämligen allmän vid kusten, särskilt i diabasområden. Endast lokaler i inlandssocknar och andra växtplatser av intresse redovisas. Ej regelbundet antecknad i nära anslutning till bebyggelse.

Först uppgiven av Almquist (1948).

Gul fetknopp växer öppet, ofta på tunn jord och gärna på grusig eller stenbunden mark. Naturliga miljöer för arten är klippbranter, klippskrevor i skärgården (ända ute på de yttersta skären) samt grusfält och strandvallar vid havet. Oftast ses den dock kring hällar och på grusåsar i odlingsmark. Den trivs också på grusplaner, i grustag och på vägkanter. På sandig mark kan den ibland bli ett irriterande trädgårdsogräs. Liksom många andra arter av släktet har den planterats som prydnadsväxt på torvtak, stenmurar och hällar. På sådana platser står den ofta kvar och har ibland spritt sig utanför den ursprungliga växtplatsen.

Gul fetknopp är en polymorfisk art som är ursprunglig i princip i hela Europa och introducerad på Grönland, Nya Zeeland och i Nordamerika. Den är den minst kräsna av de öländska fetknopparna och växer ofta tillsammans med vit fetknopp S. album på tidvis översvämmade kalkstenshällar. Gul fetknopp är vanlig framför allt på de flesta typer av torr mark, från alvarmark till gräsmattor och sandiga stränder.

Gul fetknopp är jämnt spridd över hela Öland utan några egentliga utbredningsluckor.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Riklig på kalkhällmarker, särskilt i mosskuddar, grus och sand över hällen. Även på torra fårbeten, torrbackar, sandmarker, klapperstränder, strandvallar och annan torr mark; någon gång riklig i åker med mossjord. Bildar delvis utbredda bestånd i torr miljö, vilket återspeglas av den rätt höga andelen i provrutorna. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Detta stämmer bra än i dag, i varje fall vad gäller torra och magra marker; i jordbruksområdena och i sluten skogsmark är den emellertid inte vanlig. Johanssons uppskattning att arten var en ”väsentlig beståndsdel” av vegetationen inom varje ”specialområde” (varje socken) förefaller vara tilltagen i överkant.

Gul fetknopp är ljuskrävande och växer öppet på torra, ofta tunna jordlager i hällmarker och naturbeten, på torrbackar, åkerholmar och där gräset möter berghällen på havsstrandängar. I skärgården växer den praktiskt taget alltid i klippspringor och skrevor på holmar och skär även långt ut mot havet, och på fågelgödslade öar bildar gul fetknopp ibland vida mattor. Man finner också arten på sandig eller grusig kulturmark som vägskärningar, banvallar, grustag och stenbrott samt i fogar i murar och stenläggningar.

Gul fetknopp sprids både genom utlöpare, med frön och med hela skott. Lösslitna skott överlever tämligen länge och rotar sig lätt på lämpligt underlag. De kan till och med överleva transport i måsars kräva och efter att de tillsammans med övrigt innehåll stötts upp i spybollar kan de slå rot på stora stenblock eller på fågelskär (Luther 1961). Gul fetknopp blommar i linneans tid. Blomningsperioden är ganska kort, med intensivt gula mattor. Den övervintrar grön.

Två egenskaper kan göra arten till en stark kulturföljeslagare, dels att den planteras för sin skönhets skull, dels att den är lågvuxen och trivs i kort, tuktad vegetation. Trots att den är en vanlig art på havsstrand är den även i kustförsamlingarna oftare observerad på lokaler som inte är stränder.