salttåg
Juncus gerardii
Salttåg hör hemma på det yttre kustbandets saltare stränder. Den förekommer på de nedre partierna av rena sedimentstränder och på skyddade moränstränder mellan stenar. Där växer den som en av pionjärväxterna, i en zon som regelbundet översköljs av vågor, i mindre ruggar och bälten i artrikt men glest strandängssamhälle under bildning. Salttåg kan också finnas i klippspringor och på hällar, men då i mer skyddade lägen än sin like stubbtåg J. compressus. I det utsötade inre kustbandet kan den finnas på saltackumulerande svackor i strandängar, som på Stornäset i Alnö. Den fanns som relikt i Selångersfjärden i slutet av 1800-talet, men är senare inte återfunnen där.
Första fynd
Först publicerad av Kindberg (1877) utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Tynderö 1863 (F. Kempe & J. Leyonmarck i LD).
Utbredning
Tämligen allmän i yttre kustbandet längs hela kusten. I övrigt noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där på havsstränderna; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där på havsstränderna; måttligt–talrikt.
Lokaler
Timrå Skäftesholmen (Norén 1971).
Hässjö Slåttholmen (Norén 1971).
Selånger Selångersjön 1897 (J. Rylander i LD det. S. Snogerup).
Hässjö Slåttholmen (Norén 1971).
Selånger Selångersjön 1897 (J. Rylander i LD det. S. Snogerup).
