engelskt rajgräs
Lolium perenne
Mer information om arten
Engelskt rajgräs sås in i nya gräsmattor och används särskilt för sin tramptålighet på utsatta ytor, t.ex. fotbollsplaner, lekområden och golfbanor (Skön). Där klipps strået vanligen av men i skyddade lägen – intill väggar, under buskar och i utkanterna av planerna – kan små bestånd ses blomma och få mogna ax fram på hösten. Mer tillfälligt hittar man det också på vägkanter och ödetomter samt på kajer vid kusten, där det tidigare samlades på barlasthögar. Någon gång är det sett i odlad vall. Arten tycks ingenstans vara helt etablerad och det är tveksamt om den skulle kunna fortleva utan kontinuerlig insåning.

Första fynd

Först publicerad av Hartman (1879). Äldsta belägg från Sundsvall 1862 (S. Axell i LD och S).

Utbredning

Tämligen allmän i centrala kustbygden och spridd i andra tätorter. Dessutom av och till noterad från andra delar av landskapet t.ex. från utposter som Njurunda Kalven, Sanna och Norrhamn på Brämön 1978 (RL); Skön Killingholmen 1977 (HL); Tynderö havsstranden nedanför Kånkås 1977 (LE, HL, RL); Attmar fäbod NV om Torringen 1983 (M. Thorell); Gissjön 1984 (RL); Ådalarna 1983 (AB); Liden Skälgården 1978 (HL, RL); Borgsjö Lindön 1980 (HL, RL).
Collinder (1909): på barlast.