Gökblomster har sina rikaste förekomster på flacka, artrika strandängar. Där kan det bilda stora ljusröda fält som vid Fagervikssjön söder om Gimåfors i Holm eller vid Ljungan i Hermanboda Borgsjö. Före blomningen är det däremot svårt att få ögonen på – slankt och inblandat mellan högörter. Arten har sin naturliga hemvist på sanka stränder och kärrmarker vid större vattendrag, sjöar och i vikar vid den inre kusten. Den indikerar rikare underlag och gynnas av kalkpåverkan. Den gynnas av kulturen och finns också i andra fuktängar och kärrsvackor i odlingsmark. Någon gång kan den ses i drag i äldre vallar som på Åstön i Tynderö. Den växer alltid fuktigt men på fast mark. Vanligen väljer den helt öppna lägen, men är sedd i kalkrik, sluten albård vid Skäggsta i Tynderö. Dessutom etablerar gökblomster sig lätt i vägdiken och följer ibland bilvägarna en bit upp i skogsbygden. Så ser man det främst kring Ljungans dalgång med biflöden. Något ses det även nyspridas i vattenförande diken längs skogsbilvägar i rikområden i Borgsjö och Haverö. Däremot saknas det – märkligt nog – nästan helt i Indalsälvens och Mjällåns dalgångar.
Gökblomstret var nog gynnat av hävd på sankmarker och har sannolikt minskat i denna biotop. Däremot har det ökat med vägutbyggnaden, men dessa populationer är i regel ganska små och ofta obeständiga.