balsampoppel
Populus balsamifera
Balsampoppel är sedan gammalt relativt ofta odlad i kust- och dalbygder: ”Planterad på många ställen i Mpd” (S. Axell enligt Leffler 1866); ”planterad här och där” (Collinder 1909). Man ser den ofta i gamla herrgårdsmiljöer men även längs vägar i tätorterna och i andra mer moderna miljöer. Många människor uppskattar balsampoppeln för dess doft, medan andra irriteras av de klibbiga ungbladen. Ibland kan den ses kvarstående eller något förvildad genom rotskott.
Utbredning
Några sådana förekomster noteras nedan.
Lokaler
Njurunda fyrparken på Brämön, ordentligt förvildad 1960–1993 (RL i S); Skottsund 1989 (HL); Klampenborg (Dårholmen), kvarstående och förvildad 1978–2007 (HL i S, LS m.fl.).
Sundsvall Breidablick (låg mellan Baldersvägen och Tivolivägen) 1894 (J. Rylander i LD det. N. Hylander); Vinkeltået vid utfarten mot E14 1990 (HL i S).
Alnö Nacka 1998 (HL, RL).
Timrå Vivstavarv 1989 (HL); Skäftesholmen 1962 (RL), (Norén 1971).
Attmar Sörfors 1998 (HL, RL). Indal vid kyrkan 1992 (HL i S). Stöde Kärvsta 1979 (HL).
Torp Hussborg 1984 (HL).
Sundsvall Breidablick (låg mellan Baldersvägen och Tivolivägen) 1894 (J. Rylander i LD det. N. Hylander); Vinkeltået vid utfarten mot E14 1990 (HL i S).
Alnö Nacka 1998 (HL, RL).
Timrå Vivstavarv 1989 (HL); Skäftesholmen 1962 (RL), (Norén 1971).
Attmar Sörfors 1998 (HL, RL). Indal vid kyrkan 1992 (HL i S). Stöde Kärvsta 1979 (HL).
Torp Hussborg 1984 (HL).