lundkardborre
Arctium nemorosum
Mer information om arten
Lundkardborre är den enda av kardborrearterna som växer i mer naturliga miljöer. Denna sydliga art har hittats i rika al- och häggskogar på Alnön och Tynderölandet och i några sydbergslundar vid kusten, t.ex. Njurunda Döviksberget. Ofta förekommer den steril i mer sluten skog men blommar vissa varma år och vid ljusöppningar. Även sedd på kulturmark.

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1885a, b) som Lappa intermedia från Sundsvall, Alnö och Selånger. Äldsta belägg från Skön Korsta 1877 (K.A.Th. Seth i UPS).

Variation

Våra förekomster av lundkardborre är förhållandevis småvuxna både beträffande växtens höjd och blomkorgarnas storlek. Övergångsformer mot A. minus liten kardborre tycks finnas, och ibland betraktas dessa två taxa som underarter av samma art.

Utbredning

Ett tiotal sentida uppgifter men sannolikt förbisedd i flera näringsrika gråalskogar vid kusten.
Collinder (1909): flerstädes; måttligt–rikt.

Lokaler

Njurunda Solberg (N. Östgren enligt Collinder ms); Nyland och Skottsund (Collinder 1909); Döviksberget 1986 (HL, RL).
Sundsvall 1903 (C.A. Nordlander i UPS); Sidsjöbäckens utlopp (Neuman 1885b), (Collinder 1909); Grushålan V om staden (Neuman 1885b); Väderkvarnsbacken (vid västra delen av Grönborgsgatan) (Collinder 1909); Norra Stadsberget 1884 (L.M. Neuman i S); V om Ludvigsbergsvägen 2003 (HL, RL).
Skön Korsta 1877 (K.A.Th. Seth i UPS).
Alnö i al- och björkdungar (Neuman 1885b); Smedsgården 1979 (HL); Ås 1988 (HL i S); Nyvik 1988 (HL i S); mellan Hovid och Johannesnäs 1986 (HL i S); Hovid 1986 (HL, RL); Långharsholmen 1906 (Collinder i UPS); Ringsholmen (Norén 1974).
Timrå Norrberge i gamla sandtaget 2007 (HL, HS, ES).
Hässjö S om Ala 2008 (HS); Fågelsångens naturreservat 2008 (HS).
Tynderö Skäggsta V om vägen 1978 (HL).
Selånger Hov (Collinder 1909).
karta