ekbräken
Gymnocarpium dryopteris
Denna skira ormbunke kan bilda stora gulgröna mattor i mörk granskog. Ekbräken är skuggtålig men fordrar en viss näringshalt i skogsmarken. Den är en indikatorart för en skogstyp som är ett steg rikare än blåbärsgranskog och finns regelbundet i alla lågörtskogar. Arten gynnas av multnande förna och vandrar snart in under lövslyet på rikare hyggen eller längs nya skogsbilvägar.
Ekbräken förekommer även i torra lundmiljöer, t.ex. under sydberg, i ravinkanter och älvbrinkar, liksom i rikare kulturlövskog. Ibland ses den följa i den yttre zonen längs bäckar och åar. Sin förkärlek för mörka miljöer visar den när den ibland ersätter stenbräken Cystopteris fragilis i klippspringor, t.ex. i nordvända skogsberg. Den kan t.o.m. ses på undanskymda platser som vid nordväggar, under torpargrunder på sommarstugor, uthus och liknande, däremot aldrig på solöppen ängs- och gräsmark.
Ekbräken förekommer även i torra lundmiljöer, t.ex. under sydberg, i ravinkanter och älvbrinkar, liksom i rikare kulturlövskog. Ibland ses den följa i den yttre zonen längs bäckar och åar. Sin förkärlek för mörka miljöer visar den när den ibland ersätter stenbräken Cystopteris fragilis i klippspringor, t.ex. i nordvända skogsberg. Den kan t.o.m. ses på undanskymda platser som vid nordväggar, under torpargrunder på sommarstugor, uthus och liknande, däremot aldrig på solöppen ängs- och gräsmark.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1895) från Hässjö Indalsälvens delta; första belägg från Njurunda Brämön 1883 (J.P. Linde i S). Äldsta belägg från Borgsjö Rankleven 1858 (E. Ährling i UME).
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; talrikt–massvis.
Collinder (1909): allestädes; talrikt–massvis.