trädgårdsstormhatt
Aconitum × stoerkianum
Sedan gammalt är trädgårdsstormhatt allmänt odlad, även i de avlägsnaste skogstorpen. Den är ofta kvarstående och särskilt typisk är den för skogsbygdernas ödebosättningar. Där har den länge – ofta mer än 50 år – levt kvar sedan aktiv odling upphört. Någon gång finns den också vid fäbodar, som vid Sunnåsbodarna i Indal, där den setts kvarväxa även när byggnaderna försvunnit. Den förekommer både i en blåvit och i en mörkt blå färgform.
Bygdenamn och bruk
Följande folknamn för odlade former av stormhatt finns uppgivna: blåsko i Ljustorp, häst och vagn i Sundsvall och två duvor i vagn i Ljustorp (ULMA). De två sistnämnda namnen visar att man inte bara ytligt betraktat stormhattens blommor.
Utbredning
Några noterade kvarstående förekomster, men den är betydligt vanligare än så.
Lokaler
Njurunda Björkvik 2004 (BP); Lomyra-tippen 2002 (LS).
Attmar Backen S om Hassel 1993 (RL).
Selånger Kolsta 1992 (HL).
Indal Mosjöholm 1977 (RL); Sunnåsbodarna 1990 (RL, HL).
Stöde Kullbodarna (SV om Slättån) 1982 (Ruth Karlsson).
Torp Fränsta 1904 (S. Ekvall i UME); Slättberget V om Roggsjön 1982 (A. Bodin).
Borgsjö vägen till Kristofferstorpet N om Norr-Sillre 1979 (RL).
Attmar Backen S om Hassel 1993 (RL).
Selånger Kolsta 1992 (HL).
Indal Mosjöholm 1977 (RL); Sunnåsbodarna 1990 (RL, HL).
Stöde Kullbodarna (SV om Slättån) 1982 (Ruth Karlsson).
Torp Fränsta 1904 (S. Ekvall i UME); Slättberget V om Roggsjön 1982 (A. Bodin).
Borgsjö vägen till Kristofferstorpet N om Norr-Sillre 1979 (RL).