akleja
Aquilegia vulgaris
Mer information om arten
Akleja odlas sedan gammalt i hela landskapet, idag även i nyare förädlade former. Den förvildas ofta lokalt genom fröspridning på tomter och i närliggande skogsbackar, någon gång i näringsrik skog rätt långt från odling. Arten trivs bra i skuggiga lägen och överlever i högvuxen vegetation. Man ser den också ofta kvarstående, t.ex. intill nordväggen av ett ödetorp. Redan Hartman (1838) anmärker ”för övrigt förvildad ända upp till Sundsvall”, och Collinder (1909) anger ”här och där, förvildad”.

Första fynd

Först publicerad av Hartman (1838) från Sundsvall. Äldsta belägg från Selånger 1893 (J.H. Lidholm i S).

Bygdenamn och bruk

I Medelpad säger man i allmänhet akveleja.

Utbredning

Några uppgifter om mer påtagliga förvildningar nedan.

Lokaler

Njurunda förvildad och naturaliserad i skogen efter stigen till Finnviken på Brämön 1967, 1977 (RL); i skogen SV om Stormarnsmyra på Brämön 1972 (RL); Brämön 1 km S om Norrhamn 1978 (RL); Döviksberget 1986 (nyare cultivar RL).
Sundsvall Norra Stadsberget 1903 (G. Hjort i GB); centralstationen 2002 (RL).
Skön Römsta 1977 (HL).
Alnö Ås brygga 2005 (BP).
Hässjö Lögdö 1985 (HL, RL); Gumböle 2005 (HS).
Tuna Sköle 1983 (HL).
Selånger 1893 (J.H. Lidholm i S).
Indal Nyland 1981 (HL); Stige inom ett stort område i skogen 1982 (RL).
Liden Högland 1984 (HL, RL); Järkvissle vid älven 1993 (RL).
Holm Lövåsbodarna (N om Vike) kvarstående 1982 (E. Portén, RL).
Stöde Ede 1992 (HL, RL); Edsta vid brandstation 1994 (HL).
Torp Kälen 1982 (RL); Slättberget V om Roggsjön 1982 (A. Bodin); Vissland 1985 (HL); Boda 1994 (HL); Marsjöviken NV delen av Tivsjön 1998 (HL); skogstorp vid Gissjö NV om Skärvtjärn 1995 (HL).
Borgsjö Borgsjöbyn 1977 (HL).
Haverö Överturingen 1993 (HL).