smalgröe
Poa pratensis subsp. angustifolia
Mer information om arten
Smalgröe är en sydlig ras av ängsgröe som hos oss återfinns på torra, soliga backar i kulturlandskapet. Den känns igen på sina smala skottblad och den under högsommaren bågformigt hopdragna vippan. I kustbygden ses smalgröe ofta kring hällmarker och bergknallar, medan den i älvdalarna är en karaktärsart för torra kanter kring tallbevuxna moränkullar, rullstensåsar och andra glaciofluviala avlagringar. Den kan dominera i enhetliga fält på backarna, ofta under sur barrförna. Den är ingen snabb kolonisatör men står gärna i gamla vägskärningar och grustäkter och intill husväggar i varma lägen. I skogsbygden kan smalgröe vara svår att hitta men kan ofta återfinnas intill odlingsrösen eller större stenblock.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909) som P. pratensis var. angustifolia. Äldsta belägg från Torp 1861 (C.O. Reuterman i GB).

Utbredning

Allmän i kustområdet och dalgångar, tämligen allmän till spridd i skogsområdena.
Frekvensen i landskapet av denna värmekrävande underart är närmast den motsatta jämfört med nordligt ängsgröe, subsp. alpigena. Den är ändå noterad från avlägsna bosättningar som Ljustorp Dravika i Stor-Laxsjön 1981 (HL, RL); Liden Kroknäs vid Krokmyrsjön (5 km V om Stor-Gussjöns sydända) 1989 (HL); Haverö Sandgrubban på Holmnäset 1982 (HL); Örasjöbodarna och Örasjövallen vid Örasjön (V om Stor-Tjärusjön) 1982 (HL).
karta