mosippa
Pulsatilla vernalis
Mosippa befinner sig här på sin nordöstgräns. Våra två idag kända lokaler ligger i svagt sydläge i torr tallskog på grov, sandig morän. Båda lokalerna ligger i ungskog uppkommen efter avverkning. Förekomsterna är små med upp till ett tiotal plantor. Ofta blommar bara någon enstaka planta strax efter snösmältningen alldeles i början av maj. Den granna blomman kontrasterar märkligt mot den triviala miljön. Arten är gynnad av skogsbränder, då groningen är bättre på brandytor. Fröna anses spridas långväga med djur. Mosippan behöver skydd, kanske t.o.m. bränning, för att leva vidare i landskapet.
Första fynd
Först publicerad av Cedergren (1923) från Ytterturingen Haverö; en tidigare uppgift (Olsson 1896) är osäker.
Utbredning
Två, möjligen tre, sentida lokaler.
Lokaler
Torp nära kraftledningen V om byn Hundberget (N om Torpshammar) (Gudrun Andersson enligt Blomqvist 1950), 1977–2008 (G. Norberg, RL, OH, BL m.fl.), beståndet har varierat från 4 till 7 plantor med 1–17 blommor, de sista åren bara någon enstaka blomma.
Haverö Säteråsens sydsida vid rågången mot Kölsillre (Allegård 1953), 1972–1997, 1–3 plantor (V. Säterberg, B. Bäckström, RL, HL m.fl.); Säteråsen N om Sundsmyra 2003–2008, sista året en blommande planta (Karin Eriksson, GÅ m.fl.), osäkert om detta är samma lokal som föregående; Ytterturingen (Cedergren 1923); Östavall (Olsson 1896; osäker uppgiftslämnare, men lokalen är inte alls orimlig).
Haverö Säteråsens sydsida vid rågången mot Kölsillre (Allegård 1953), 1972–1997, 1–3 plantor (V. Säterberg, B. Bäckström, RL, HL m.fl.); Säteråsen N om Sundsmyra 2003–2008, sista året en blommande planta (Karin Eriksson, GÅ m.fl.), osäkert om detta är samma lokal som föregående; Ytterturingen (Cedergren 1923); Östavall (Olsson 1896; osäker uppgiftslämnare, men lokalen är inte alls orimlig).
