vårspärgel
Spergula morisonii
Mer information om arten
Vårspärgel är starkt specialiserad på hällmarker dels uppe på bergstoppar, dels i hällmarkstallskog nära havet. Den växer i bergssprickor och på små jordfläckar i den mycket magra och sura miljön bland renlav, kruståtel Deschampsia flexuosa, rödven Agrostis capillaris m.fl. Arten är annuell och beroende av viss erosion i jordtäcket för sin groning på hösten. Populationerna är vanligen små och växlar mycket i storlek mellan olika år. Vårspärgel förekommer i samma miljö som bergglim Atocion rupestre men är mer klimatiskt bunden till kusten; särskilt vanlig är den på bergen i Njurunda. Sina utposter har den knappt två mil från havet i väster på Ängomsåsen i Tuna och på Lövbergsåsen i Ljustorp . Den anmärkningsvärda luckan på de rikare bergen och hällarna kring Klingerfjärden tyder på att arten är kalkskyende.

Första fynd

Först publicerad av Neuman (1885a) från Sundsvall; belagd från Hässjö av K. Arnell 1881 enligt Collinder (1909). Äldsta belägg från Medelpad 1895 (J.H. Lidholm i S).

Utbredning

Tämligen allmän i norra Njurunda och södra Sundsvall, spridd i övriga Njurunda och Sundsvall liksom i Skön, sydvästra Alnö, östra Tuna och östra Sättna. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastrerat område).
Collinder (1909): här och där i kustbygden och dess närhet; måttligt.

Lokaler

Timrå Rudtjärnsberget 1983 (SP).
Hässjö Brudnäsberget (Collinder 1909), 1964 (RL); Hamrinsberget 1998 (HS).
Tynderö flerstädes (Collinder 1909); Stor-Sandviken på Åstön.
Ljustorp Orråsberget 1998 (HS); Lövbergsåsen 1981 (CA); Lövbergskullens sydöstra sida 1910 (K.B. Nordström i S).
karta