Rosling växer på nästan alla myrar men är vanligast i fattigare myrtyper. Denna ”myrlandets vackra Marja” blommar tidigt i maj, ofta medan tjälen ännu gör myren hård. Den tillhör främst de lågvuxna fastmattornas växtsamhälle i myrarnas utkanter, men i torrare fattigkärr är den också vanlig ute på myrvidden. Den vill ha lagom blött och mycket ljus. I blötare och rikare myrar är roslingen inskränkt till tuvkanter och strängar, eller också bildar den en krans runt högre vitmosskuddar. En annan typisk ståndort är tjärnkanter med vitmossa, där arten ofta är riklig i zonen nära vattnet. Den står även i mager gles tallsumpskog och vid kusten finns den i mossevegetation på rismyrar och tallmossar och i ibland i hällkar. Utanför myrarna kan man påträffa den på stränder, t.ex. vid skogssjöar eller i lugna partier av skogsbäckar och åar. Den sitter då gärna ”upphängd” i tuvor av starr. Från naturliga växtplatser kan den någon gång kolonisera fuktiga blottor av mineraljord i skogsområdena.