Åkerförgätmigej är – om än ”lätt förgäten” – en av människans trognaste följeslagare och finns även på de avlägsnaste skogsodlingar. Den är en opportunist på öppna markytor men försvinner när vegetationen sluter sig. Den växer gärna på gödslad eller mullrik jord men klarar också att växa under mycket knappa näringsförhållanden, t.ex. uppe på stenar. Även mycket torrt och solöppet kan den ses, som på kulturpåverkade hällar och odlingsrösen, i eroderade torrbackar, sandtag, vägslänter och bergsskärningar. Däremot står den mycket sällan i mer naturlig vegetation, som i en eroderad ravinkant i Liden Nilsböle.
Arten är vanlig i nyvallar, särskilt på torr lätt jord, och finns kvar i kanter i åkerfas; den ses även i fleråriga odlingar, som i oskötta jordgubbsland. Den är mycket typisk på multnande högar, bland skräp i slänter och på blottor i frodig vegetation. Regelbundet hittar man den också kring gödselstacken vid ladugårdar. Den uppträder på skogsodlingar även sedan dessa varit övergivna under lång tid, t.ex. vid Gussjöhöjden i Liden; där kan den också växa på nedmultnande husvirke.
Åkerförgätmigej är även mycket vanlig i rabatter, stadsplanteringar och villakomposter. Den kan trängas med högörter i kulturbygdernas dikeskanter eller i röjda lövlundar. Arten visar ingen större spridning längs vägar – fröna fastnar nog bättre på djur och människor än på fordon.