blåtry
Lonicera caerulea
Blåtry är inte ovanlig i odling vid äldre gårdar. Den sprids med fåglar till kulturnära skog, mest örtrika miljöer på torr, blockig moränmark, i barrskog både med tall och gran. Som förvildad är arten lokalt vanlig, särskilt i den kalkrika dalbygden i Borgsjö öster om Borgsjöbyn. Förekomsterna kan se helt naturliga ut – i t.ex. Borgsjö Öberget växer den uppe under branten och i rasmarken men finns också rikligt odlad i häck vid ett torp strax söder om berget.
Första fynd
Först publicerad av Blomqvist (1933) från Sundsvall Norra Stadsberget.
Variation
Både vanlig blåtry subsp. caerulea och rysk blåtry subsp. pallasii finns i landskapet. Förekomster som bestämts till underart har nedan markerats med (c) respektive (p).
Utbredning
Nedan noterade förekomster utan uppenbart samband med odling.
Lokaler
Sundsvall Skönsmon 1999 (HL); Norra Stadsberget (Blomqvist 1933), 1960 (RL); V om Sidsjö 1982 (I. Sävén); Åkroken 1994 (c; HL).
Skön Gärde 1973 (RL); Gångviken 2003 (RL m.fl.).
Alnö Nyvik 1986 (c; HL); Stolpås 1989 (AV). Timrå Märlo 1992 (p; HL); Vivsta 1992 (HL, RL). Hässjö Strandvik 1992 (c; HL).
Tynderö vid kyrkan 1978 (p; HL). Selånger Bergsåker 1994 (c; HL). Ljustorp Mellberg 1992 (c; HL). Torp Munkbysjön 1976 (HL, RL).
Borgsjö Tubbo 1985 (BL); Öberget 1973, 1983 (RL), 1978 (p; HL); nedom Öberget 1992 (c; HL); N om Sillre 1992 (c; HL); Borgsjöbyn 1986 (HL, RL).
Skön Gärde 1973 (RL); Gångviken 2003 (RL m.fl.).
Alnö Nyvik 1986 (c; HL); Stolpås 1989 (AV). Timrå Märlo 1992 (p; HL); Vivsta 1992 (HL, RL). Hässjö Strandvik 1992 (c; HL).
Tynderö vid kyrkan 1978 (p; HL). Selånger Bergsåker 1994 (c; HL). Ljustorp Mellberg 1992 (c; HL). Torp Munkbysjön 1976 (HL, RL).
Borgsjö Tubbo 1985 (BL); Öberget 1973, 1983 (RL), 1978 (p; HL); nedom Öberget 1992 (c; HL); N om Sillre 1992 (c; HL); Borgsjöbyn 1986 (HL, RL).