nordlundarv
Stellaria nemorum subsp. nemorum
Nordlundarv hör, liksom nordisk stormhatt, Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale, främst hemma i fjällområdet. Men på samma sätt som stormhatten uppträder den i vårt landskap främst vid kusten och i dalgångarnas lägre, i sediment nedskurna partier. Den typiska miljön är fuktig gråalskog på mjäla och den finns regelbundet i raviner längs älvarna och de större åarna, lokalt också i mindre bäckdalar. Nordlundarven växer ofta mycket skuggigt, gärna i nordlägen, och tycks vara beroende av hög och jämn luftfuktighet. Den har gynnats av igenväxning till lövskog och kan i dalgångarnas svackor breda ut sig mängdvis i gråaldominerad skog på tidigare odlings- och slåttermark.
I de högre barrskogsområdena är den däremot sällsynt och i sluten skog ofta bunden till källor, då oftast i små bestånd. Den ses även i hyggesfas men tycks då missgynnas starkt. Längs skogsbäckar och -åar ses den bara vid utflödande sippervatten i kanterna. I kalkområden kan man hitta den på torrare mark, som i örtrik granskog och i torr alskog i Alnö. I öster är den även noterad från några fuktiga sydbergslundar.
I de högre barrskogsområdena är den däremot sällsynt och i sluten skog ofta bunden till källor, då oftast i små bestånd. Den ses även i hyggesfas men tycks då missgynnas starkt. Längs skogsbäckar och -åar ses den bara vid utflödande sippervatten i kanterna. I kalkområden kan man hitta den på torrare mark, som i örtrik granskog och i torr alskog i Alnö. I öster är den även noterad från några fuktiga sydbergslundar.
Första fynd
Först publicerad av Seth (1877) från Selånger. Äldsta belägg från Sättna första hälften av 1800-talet (J. Ångström i S).
Utbredning
Allmän i centrala kustområdet, samt längs hela Indalsälven, Mjällån och nedre Ljungan.
Tämligen allmän till spridd från västra Attmar till östra Borgsjö och Holm. Övrigt noterad enligt nedan.
Collinder (1909): i kustbygden och efter Indalsälven tämligen allmän; talrikt som element i lunddäldvegetationen. I skogsregionen tämligen sällsynt; sparsamt vid kallkällor.
Tämligen allmän till spridd från västra Attmar till östra Borgsjö och Holm. Övrigt noterad enligt nedan.
Collinder (1909): i kustbygden och efter Indalsälven tämligen allmän; talrikt som element i lunddäldvegetationen. I skogsregionen tämligen sällsynt; sparsamt vid kallkällor.
Lokaler
Njurunda Pråmviken vid Björköfjärden 1980 (D. Stinessen), Stordalsbäcken NV om Ängom 1983 (MB); Brämön NV om Norrhamn 2006 (BGJ m.fl.).
Hässjö NV om Torpberget (N om Västanbäck) 1983 (SP).
Tynderö Stordalsbäcken 1993 (RL), (Sturesson 1994); Sågbäcken V om Sågsand 2004 (BP).
Liden vid Storgussjön 1985 (HL, JOT).
Borgsjö Lindön 1976 (HL); Alby station vid en källa (Collinder 1909).
Haverö Nybo vid en källa (Collinder 1909); bäck S om Nybo 1982 (B. Toftgård); Slåttmyrberget (SV om Albybyn) 1982 (ThK); Överturingen 1980 (M. Olsson); Nipbäcken V om Norra Björsjöbodarna 1976–1999 (HL m.fl.); Norra Björsjöbodarna 1982 (RL); NV om Snöberg 1982 (ThK); dalgången N om Björnberget 1982 (ThK), 2000 (RL); bäck N om Källbäckstjärn (N om Snöberg) 1970–1983 (RL, AV).
Hässjö NV om Torpberget (N om Västanbäck) 1983 (SP).
Tynderö Stordalsbäcken 1993 (RL), (Sturesson 1994); Sågbäcken V om Sågsand 2004 (BP).
Liden vid Storgussjön 1985 (HL, JOT).
Borgsjö Lindön 1976 (HL); Alby station vid en källa (Collinder 1909).
Haverö Nybo vid en källa (Collinder 1909); bäck S om Nybo 1982 (B. Toftgård); Slåttmyrberget (SV om Albybyn) 1982 (ThK); Överturingen 1980 (M. Olsson); Nipbäcken V om Norra Björsjöbodarna 1976–1999 (HL m.fl.); Norra Björsjöbodarna 1982 (RL); NV om Snöberg 1982 (ThK); dalgången N om Björnberget 1982 (ThK), 2000 (RL); bäck N om Källbäckstjärn (N om Snöberg) 1970–1983 (RL, AV).
