Nordlundarv hör, liksom nordisk stormhatt, Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale, främst hemma i fjällområdet. Men på samma sätt som stormhatten uppträder den i vårt landskap främst vid kusten och i dalgångarnas lägre, i sediment nedskurna partier. Den typiska miljön är fuktig gråalskog på mjäla och den finns regelbundet i raviner längs älvarna och de större åarna, lokalt också i mindre bäckdalar. Nordlundarven växer ofta mycket skuggigt, gärna i nordlägen, och tycks vara beroende av hög och jämn luftfuktighet. Den har gynnats av igenväxning till lövskog och kan i dalgångarnas svackor breda ut sig mängdvis i gråaldominerad skog på tidigare odlings- och slåttermark.
I de högre barrskogsområdena är den däremot sällsynt och i sluten skog ofta bunden till källor, då oftast i små bestånd. Den ses även i hyggesfas men tycks då missgynnas starkt. Längs skogsbäckar och -åar ses den bara vid utflödande sippervatten i kanterna. I kalkområden kan man hitta den på torrare mark, som i örtrik granskog och i torr alskog i Alnö. I öster är den även noterad från några fuktiga sydbergslundar.