häggmispel
Amelanchier spicata
Mer information om arten
Häggmispel är sedan gammalt odlad i hela landskapet. Collinder (1909) anger den som ”här och där planterad”. Ofta finner man den förvildad genom fröspridning med bärätande fåglar. Förvildade buskar förekommer framförallt i dalgångarna i solvarma, torra lägen på hällar, i brinkar eller i skogsbryn på kulturnära mark.
Noterad enligt nedan.

Lokaler

Njurunda Klampenborg (Dårholmen) 1981 (HL), 2000 (GÅ), 2003 (LS, RL); Galtström i skogen O om gamla prästgården 2003 (HL, RL).
Sundsvall Skönsmon vid E4 1992 (HL, RL); Fläsian 1994 (HL).
Skön Fillan vid reningsverket 1999 (HL).
Alnö Hovid 1971 (RL), 1986 (HL conf. ThK); Nacka 1998 (HL, RL).
Timrå Märlo 1992 (HL, RL); Svartberget i Fröland 1959 (RL); Älgsand 1995 (RL); Skäftesholmen 1962 (RL) och (Norén 1971).
Hässjö Fjälsbäcken 1981 (CA); Söråkers herrgård 1992 (HL).
Tynderö Mällby (Sturesson 1994); Berge 1981 (HL conf. ThK).
Tuna Hagaberget i Lunde 1958 (RL); Bjässhammarn 1957 (RL); Korpberget 1988 (GÅ).
Selånger Hov och Silje 1990 (HL).
Sättna Nora 1990 (HL, RL).
Liden Backen 1983 (HL conf. ThK); Järkvissle, rikligt 1984–2003 (HL).
Holm Anundgård 1989 (HL conf. ThK).
Stöde Nederede 1981 (HL); Edebosjön 1982 (SE); järnvägsstationen 1992 (HL conf. ThK).
Torp Rombäck vid järnvägsbron 1995 (HL, JOT); Hångsta 1985 (HL); Hussborg 1989 (HL); vid hembygdsgården 1989 (HL); Johannisberg 1985 (BL); Getteråns utlopp 1987 (HL); Backe vid f.d. järnvägsstationen 1984 (HL).
Borgsjö Tälje 1992 (HL).