strandkrypa
Lysimachia maritima
Strandkrypa förekommer längs den yttre, salta havsstranden, framför allt i vikar och sund, där vågornas påverkan ej är för stark. Den växer på strändernas mellersta och nedre del ända ut mot vattnet, ofta i artrika miljöer med t.ex. kustarun Centaurium littorale, ormtunga Ophioglossum vulgatum och salttåg Juncus gerardii. Ofta bildar den stora rikblommande mattor i bottenskiktet, där den kryper in mellan stenar och högre vegetation. Den är vanligast på de låglänta stränderna i Njurunda, mer spridd i de brantare kustavsnitten i norr. Den växer främst på sediment mellan stenar på moränstränder, men också på strandängar, som på Stornäset i Alnö; dessutom i fuktig sand som i Tynderö på Åstön i Söråkersviken.
Första fynd
Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta belägg från Tynderö Granön 1875 (K. Arnell i UPS).
Utbredning
Tämligen allmän vid den yttre kusten. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastrering).
Collinder (1909): här och där på havsstränderna; talrikt.
Collinder (1909): här och där på havsstränderna; talrikt.
Lokaler
Alnö mellan Viken och Vindhem 1967 (RL); norra stranden, talrik (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); Hörningsholm 1920-talet (I. Sahlin); Brännäsudden 1972 (RL).
Hässjö Gasabäck 1997 (SG); Storsand och Bondhamnsviken 2004 (BP).
Hässjö Gasabäck 1997 (SG); Storsand och Bondhamnsviken 2004 (BP).
