Brunven är karaktäristisk för näringsfattiga stränder vid sjöar och vattendrag – fukthedsvegetation. Den växer rätt högt upp på stranden, strax nedom eller i det yttre buskskiktet. Den kan gynnas av flacka stränder som tidvis översvämmas. I kustnära trakter växer den ofta tillsammans med pors Myrica gale och blåtåtel Molina caerulea, inåt landet mest med lappvide Salix lapponum, grönvide S. phylicifolia och starrarter Carex spp. Den kan bilda en bård runt en näringsfattig sjö som vid Kråkstasjön i Njurunda. Längs älvarna är den främst sedd på moränstränder i Ljungans övre del (Haverö). Vid bäckar och åar kan den finnas på sanka, kärriga ställen. Ofta kan man också hitta brunven i blöta myrhalsar, i myrkanter och i små, tidvis vattenfyllda skogskärr. Nära havsstranden är den funnen på fuktig strandnära hällmark (Njurunda, Galten). Den missgynnas vanligen av kulturen, särskilt av konstgödsling och näringsanrikning i vattendragen och arten har sannolikt minskat. Collinders frekvensuppgift är också anmärkningsvärt hög.