Strandranunkel växer amfibiskt – både uppe på stranden och långt under vattnet. Den är tålig och anpassningsbar och är den strandväxt som bäst klarar effekterna av vattenkraftutbyggnad och andra onaturliga vattenståndsvariationer. Arten kan på reglerade stränder, där annan vegetation slagits ut, ses i enorma, ensartade gula mattor, t.ex. vid Leringen i Torp och Holmsjön i Haverö. Den blommar innan vattenmagasinen fylls upp på eftersommaren. Även vid mer opåverkade vatten är strandranunkeln en av våra vanligaste vattenväxter och den är nästan alltid närvarande på moränbottnar, både i skogarnas klarvatten och i näringsrikare sjöar. Den växer ned till ett par meters djup med sina karaktäristiska bågiga revor, men är då steril. I åarna hittar man den i steniga partier, krypande mellan stenarna. På sedimentstränder, gärna med grövre material, t.ex. längs älvarna, är den också vanlig och ingår i ävjebroddssamhället. Den blommar där både på grunda bottnar och på strändernas nedersta del. Vid havet kan man finna den på skyddade moränstränder, t.ex. vid Salen och på Brämön Njurunda.