vitag
Rhynchospora alba
Mer information om arten
Vitag bildar karaktäristiskt ljust gulgröna bårder kring lösbottnar ute på myrarna och är lätt att känna igen även innan de vita blomaxen hunnit utvecklats. Den växer längst ut mot vegetationslösa flarkytor eller i gungfly kring gölar. Arten är föga krävande – snarast kalkskyende och finns i allehanda vattenrika myrar, både i höljor på kustmossarna och i fattiga såväl som rikare kärr. Mest regelbunden och ofta rikligast är den på större blötmyrar, där den växer i strängkanter kring flarkar eller i mjukmattor på mosaikartade kärravsnitt. I fattigkärren hittar man den i de lågläntaste delarna vid utlopp och intill myrbäckar, särskilt på svarta lösbottnar intill myrtjärnar. Någon gång ses den även i små kustnära blöta kärr som i Tynderö.

Första fynd

Först publicerad av Dusén (1881a) från Haverö. Äldsta belägg (utan socken) 1911 (S. Almström i S).

Utbredning

Tämligen allmän i hela landskapet, påtagligt vanlig i södra Njurunda men också i fattiga trakter i norr och öster. Däremot saknas den nästan helt i det kalkrika myrområdet i norra Borgsjö.
Collinder (1909): flerstädes; måttligt.
Endast några få lokaler anges av Collinder. Detta kan dock inte tas som belägg för att vitagen ökat; snarare är det så att många blötmyrarter noterades föga av de äldre botanisterna.
karta