Skogsviol har sin naturliga hemvist i lågörtsgranskog och är den enda av våra blå violer som man hittar i gammal sluten skog. Den är ofta steril i mörk skog men i gläntor och i hyggesfas blommar den rikligare. I hela landskapet uppträder den regelbundet på sydvända bergssluttningar på brunjord, gärna nedanför branter. I kalkområden och i kustområdet växer den även i klimatiskt mindre gynnade lägen. Man ser den också fuktigare, vid rikbäckar och brattmer, men då på väldränerade ytor. Något förekommer den i tallskog som på rullstensåsar och moränkullar i dalgångarna. Den är vanlig i blandskog och lövskog t.ex. i strandbrinkar. Vid havet kan den ibland påträffas på torr, stenig strand.
I odlingsbygder finner man skogsviol både på öppen mark och i näringsrika lövlundar. Den växer på välhävdad ängsmark och finns kvar på gårdsbackar, i bäck- och dikeskanter, skogsbryn och vägkanter. Någon gång kan den kolonisera nya vägkanter, annars är den nog på retur i odlingslandskapet.