svalört
Ficaria verna
Mer information om arten
Svalört är en av kustbygdens vårväxter. Mest typiskt växer den i skuggiga, mullrika bäckdalar, särskilt vid bäckarna i de forntida havsvikarna i Skön och Timrå. Under högsommaren vissnar svalörten ned och dess ovanjordiska delar försvinner. De speciella groddknopparna har då fallit av och arten gror ånyo på hösten. Arten bildar täta mattor på frisk-fuktig mark, oftast i lövlundar med hägg Prunus padus och gråal Alnus incana, gärna också med källdrag. På norra Alnön växer den även ljusöppet i fuktiga gamla valleller ängskanter. Den hinner där blomma ut innan högörter – som nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale – utvecklats och tar över. Svalörten kan också växa på näringsrik mark intill gårdar, i diken eller i närhet av gödselstacken, som i Hässjö Hussjö.

Första fynd

Först publicerad av Olsson (1884) baserat på belägg från Sundsvall (M. Jonsson). Äldsta belägg från Selånger Granlo 1882 (Collinder i UPS).

Utbredning

Tämligen allmän till spridd i norra kustbygden. Dessutom noterad enligt nedan (utanför rastrering).
Collinder (1909): flerstädes; sparsamt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Värsta vid kajen (Collinder 1909); Värsta 1961 (RL), 1993 (LS); bäcken NV om Dövikssjön 1959 (RL); Döviksberget 1970 (GW).
Hässjö Hussjö vid en gård 1978 (HL).
Tuna Borgarbäcken vid Borgen 1982 (GÅ); vid bäcken till Klingstatjärn i Berge 1978 (HL), 2007 (LS); Matfors 1982 (GÅ), 1984 (HL).
karta