blåeld
Echium vulgare
Mer information om arten
Blåeld har i sen tid varit under spridning i landskapet, åtminstone längs järnvägarna. Ett mycket stort bestånd har t.ex. under senare år påträffats på banvallen i Torp Hammar, där det inte fanns på 1970-talet. Även flera andra förekomster är tydliga nyetableringar. Arten föredrar torra, näringsfattiga men solvända lokaler. Den växer ofta på bar, grusig eller stenig mark, i singelgrus längs järnväg, på utfyllnadsmark, torra vägkanter och kulturhällmark; den är konkurrenssvag och flera etableringar är sannolikt tillfälliga. De äldsta fynden kommer från barlast.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909). Äldsta daterade belägg från Timrå Vivstavarv 1888 (A. Brunes i S).

Utbredning

Knappt femton sentida lokaler.

Lokaler

Njurunda Bredsand 1998–2008 (LS), Svartvik 2001–2005 (LS); Kvissleby 2005 (LS).
Sundsvall 1896 (H. Benckert i LD); Hillstamon (f.d. soptippen S om Skönsmon) 1960 (RL); godsbangården (Almquist 1957), 1960, 1979 (RL), 1998 (LS); industrispåret S om Järnvägsbassängen 1990 (RL), 1995–2005 (LS).
Skön Ortviken och Petersvik på barlast (Collinder 1909); Petersvik 1905, 1911 (C.A. Nordlander i LD och UPS), på barlast 1911 (I. Sahlin i S); Bosvedjan 1994 (RL, B. Hagman); Fillan vid reningsverket 1999 (HL).
Alnö Stenvik (kajen nedanför Sandarna) 1979 (RL); Gustafsberg 1923 (Blomqvist ms); Hartung 1976 (RL).
Timrå Vivstavarv på barlast 1888 (A. Brunes i S), (J.A. Holm enligt Collinder 1909).
Hässjö Soptippen vid Hammermyra 1995 (HS); Söråker 1992–1993 (HL, RL); mellan Söråker och Ala skola 1995–2002 (HS).
Tynderö 1939 (T. Regnander i S).
Torp Hammar stort bestånd på banvallen 1990–2008 (HL).
Borgsjö Byn i en åker 1907 (P. Collinder i S, Collinder 1909); V om Lombäcken vid skogsbilväg 1972 (O. Ahlén); vid Ljungan nära Haverö 1988 (R. Moberg).
karta