Dvärglummern är en liten svårupptäckt växt som syns bäst i september när sporaxen gulnar och avtecknar sig mot grönare omgivning. Det är en nordlig art som blir mer kalkkrävande mot söder och öster i landet. Detta återspeglas inom Medelpad, där den fodrar betydligt mer kalkrika marker mot kusten än i väster. Arten växer vanligen fuktigt men finns i vitt skilda miljöer och har t.o.m. iakttagits på torr hällmark. Naturligt hör den hemma i myrar; i landskapet finns den i medelrika och rika kärr, men i Haverö är den sedd även i fattigare kärr. Den växer dels i kanten av myrtuvor, dels ute på den blöta myrytan, i medelrikkärr t.o.m. bland högstarr.
Dvärglummer förekommer ibland också i eroderade kanter av bäckar och åar samt på sjöstränder. Vid rikare skogskällor finns den nästan alltid. På havsstränder kan den uppträda på sipperytor med sötvatten.
I odlingsbygd hittar man dvärglummern i gamla ängskanter och dikesrenar. Den tillhör den artrika, lågvuxna vegetation, som var mycket vanlig på den tid man lieslog ängsmarken. I en välhävdad sådan miljö finns den säkrast där grundvatten silar fram i en ängssluttning, men den kan också växa torrt.