Gullpudra är känd som vattenvisare och anses växa där en källåder finns. Arten är också en indikator på rörligt grundvatten nära ytan. I slutet av maj förgyller den källpåverkade bäckkanter, raviner, översilande svackor och sluttningar med sippervatten. På högsommaren bleknar den bort under högörterna. Dess bjärt gulgröna mattor växer framförallt i bäckarnas och dikenas nedre, fuktigare partier. Gullpudran föredrar lera eller mjälajord och är särskilt karaktäristisk för små vattendrag i de nedre dalgångarnas och kustområdets jordbruksbygd. I högre morändominerade områden förekommer den helst på sedimentbankar och svämjord längs bäckarna, ibland även i blöt, rik sumpskog som vid Strand i Hässjö.
Arten växer gärna i lövlundar, men kan också förekomma helt solöppet på sluttande gräsmatta som vid Sköns kyrka. Ibland gynnas den av omrörning och ljusöppning och etablerar sig då i nya dikeskanter, i skogsdiken och tillfälligt också på angränsande jorduppkast. Gullpudran har en östlig utbredning i landskapet vilket kan antyda att den är värmekrävande och gynnas av en maritim klimatisk faktor. En utpostlokal i ett höjdområde längst i väster kan sammanhänga med den atlantiska utbredningen och dess utposter i angränsande delar av Härjedalen.