trindstarr
Carex diandra
Mer information om arten

Trindstarr uppträder i Medelpad i två former som tycks skilja sig både geografiskt och ekologiskt. Vanlig trindstarr, var. diandra, förekommer främst vid tjärnar och myrar i skogområdena. Vid stränder av Ljungan och delvis i Njurundakusten uppträder en annan form, stor trindstarr, var. major, som skiljer sig genom kraftigare växt, större, ljusare ax och större fruktgömmen. Då dessa former inte alltid särskiljts behandlas de här tillsammans.

Se även vanlig trindstarr Carex diandra var. diandra och stor trindstarr Carex diandra var. major

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909) som C. teretiuscula. Äldsta belägg från Torp 1861 (C.O. Reuterman i GB, LD och UPS). Även stor trindstarr C. diandra var. major är först publicerad av Collinder (1909) och då som C. teretiuscula var. crassior från Njurunda Bodvallstjärn; äldsta belägg från Njurunda 1903 (anonym i LD).

Ekologi

Vanlig trindstarr, var. diandra, hittar man säkrast ute på gungflykanten kring en lite näringsrikare skogstjärn, där den bildar en bård närmast vattnet. I denna miljö uppträder den i stora delar av landskapet. I rikområden tilltar den och uppträder även som myrväxt. Men även i rikkärr och intermediära kärr söker den sig till mycket blöta, gungflyartade partier, helst intill myrgölar och myrbäckar; någon gång är den också funnen i blöta skogskärr och ljusöppen lövsumpskog. Ibland står den på fastare tjärn- och sjöstränder särskilt på tuvig mark eller vid utflöden (t.ex. i Torp). Vid Njurundakusten förekommer den i skyddade havsvikar, vid bäckutlopp och i avsnörda småvatten. I Indalsälvens delta har den även setts kolonisera gamla länsar i vattnet.
Stor trindstarr, var. major, förekommer längs Ljungans näringsrika stränder i Torp och Borgsjö. Där växer den på sediment i lugna älvavsnitt, gärna tillsammans med rankstarr C. elongata. Liksom den senare tycks den vara gynnad av dämningarna och står i den tvära strandremsan som följer av den upphävda strandzoneringen. Den är även noterad från Brämön i Njurunda och funnen vid en mycket näringsrik tjärn i Borgsjö.