Blåsäv är sävens nära släkting vid havet, väl anpassad till Bottenhavets brackvatten. Den bildar täta ensartade bestånd på grunt vatten – från någon decimeter ned till meterdjupt – i skyddade vikar, sund och avsnörda lugnvatten med sediment- och gyttjebotten. Särskilt vanlig är den vid den flacka Njurundakusten, utanför strandängar och i fjärdarnas inre delar; vid den brantare norra delen av kusten är den ovanligare.
Man kan även finna blåsäv innanför havsstranden, i strandnära tjärnar som nyligen avsnörts genom landhöjning, t.ex. i Njurunda, men på sådana lokaler är den utdöende. Den är även noterad från havsnära tjärnar på Rödön i Alnö. Dessutom är den funnen i ett par kalkrika kärr i Tynderö Bäräng (ca 12 m ö.h.) och Skäggsta 2003, (HL i S), båda rätt långt från havsförekomster. Möjligen är den där beroende av kalk, liksom den är på reliktlokaler i Mellansverige (jämför Malmgren 1982).