tranbär
Vaccinium oxycoccos
Tranbär växer i krypande revor på vitmossemattan och dess bär ligger direkt på denna. Det uppträder regelbundet i nästan alla myrar men är rikligast i fattiga kärr. I småmyrar breder det ut sig över vegetationslösa fastmattor av vitmossa. I större myrar ser man det i mjukmattor, ibland även i lösbottnar, ute på myrvidderna. Arten är också typisk i botten av blöta högstarrkärr med flaskstarr Carex rostrata och trådstarr C. lasiocarpa. Särskilt påtaglig är tranbär på gungfly i tjärnkanter, där det i stora mattor ensam kan dominera. I rikkärren växer det även torrare, på låga tuvor eller i kanten av höga tuvor. På tallmossar vid kusten finns tranbär i höljorna.
Arten växer också på små växelblöta grubbor i skogen och i mager videsumpskog, men är även sedd i artrik, lövdominerad kalksumpskog (Hässjö). Den kan krypa fram på fuktig naken mineraljord på stränder av skogssjöar och åar. Någon gång finns den i springor på strandklippor och i hällkar vid kusten. I kulturområden kan den vara riklig i vattenrika svackor av kråkklövertyp. Tranbär koloniserar ibland nygrävd fuktig mineraljord eller torv i diken i som vid Haverö Hortesån eller på gamla fuktiga myrodlingar.
Arten växer också på små växelblöta grubbor i skogen och i mager videsumpskog, men är även sedd i artrik, lövdominerad kalksumpskog (Hässjö). Den kan krypa fram på fuktig naken mineraljord på stränder av skogssjöar och åar. Någon gång finns den i springor på strandklippor och i hällkar vid kusten. I kulturområden kan den vara riklig i vattenrika svackor av kråkklövertyp. Tranbär koloniserar ibland nygrävd fuktig mineraljord eller torv i diken i som vid Haverö Hortesån eller på gamla fuktiga myrodlingar.
Första fynd
Först publicerad av Dusén (1881a) som Oxycoccus palustris från Borgsjö Ånge. Äldsta belägg från Torp 1860 (C.O. Reuterman i GB).
Bygdenamn och bruk
Har på vissa håll (Torp) kallats myrbär (jfr hjortron). Hellbom (1962) lämnar från Njurunda denna förträffliga diagnos – ”Tranbära är rö, hu väx på myrer, å hä ä jussom en sträng imilla dôm.” De syrliga bären plockas efter frost, på senhösten eller tidigt på våren, till gelé, dessert eller till likörframställning.
Utbredning
Allmän i hela landskapet.
Collinder (1909): allestädes; massvis.
Collinder (1909): allestädes; massvis.