kärrspira
Pedicularis palustris
Kärrspiran växer dels i kärr och dels på stränder och tycks särskilt vara anpassad till ytor med växlande vattenstånd. I myrmiljöer är den – främst underarten nordspira subsp. borealis, se nedan – regelbunden i rika, medelrika och måttligt fattiga kärr. Den växer på öppna vidder, oftast i myrarnas blötare, lägre partier. I fattigare och mindre kärr finns den ofta bara vid myrutloppen, så t.ex. på Erikmyrorna i Holm, Stensjöskogen i Liden och Stormyra väster om Jämtkrogen i Borgsjö, 500 m ö.h. Den förekommer i höljor på mattor med t.ex. hirsstarr Carex panicea och strängstarr C. chordorrhiza, liksom i vattenrika högstarrkärr med flaskstarr C. rostrata och mellan tuvor i rikkärr, där den även kan finnas i torrare partier med gles trädvegetation. Den är vanlig i närheten av tjärnkanter eller bäckar och brukar uppträda vid drag i myren.
På stränder är kärrspiran ofta mer storvuxen och går mot den sydliga subsp. palustris. Denna underart tycks vara mer krävande och fordra näringsrikare förhållanden än den nordliga. Den växer såväl i strandkärr på torvmark som på fastare, mineralogen mark. Vid havet finns den på sötvattenpåverkade strandängar, längs vattendrag i inlandet även på öppna strandkärr, ofta vid åoch bäckutlopp. Den förekommer på sumpiga och myrlänta sjöstränder, både i skogsområdet och i näringsrikare trakter, ibland i svackor på glesbevuxna moränstränder. Typisk är den också i lugnsträckor längs åar, särskilt i tuviga partier med styltstarr Carex nigra var. juncella. Någon gång – mer förr – kan den ses i grundvattenpåverkade slåtter- och betesängar; mer sällan i diken och då mest längs skogsbilvägar.
På stränder är kärrspiran ofta mer storvuxen och går mot den sydliga subsp. palustris. Denna underart tycks vara mer krävande och fordra näringsrikare förhållanden än den nordliga. Den växer såväl i strandkärr på torvmark som på fastare, mineralogen mark. Vid havet finns den på sötvattenpåverkade strandängar, längs vattendrag i inlandet även på öppna strandkärr, ofta vid åoch bäckutlopp. Den förekommer på sumpiga och myrlänta sjöstränder, både i skogsområdet och i näringsrikare trakter, ibland i svackor på glesbevuxna moränstränder. Typisk är den också i lugnsträckor längs åar, särskilt i tuviga partier med styltstarr Carex nigra var. juncella. Någon gång – mer förr – kan den ses i grundvattenpåverkade slåtter- och betesängar; mer sällan i diken och då mest längs skogsbilvägar.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1894) från Alnö. Äldsta belägg från Torp Hussboda 1861 (C.O. Reuterman i GB, LD och UPS).
Variation
Medelpad utgör ett gränsland mellan den sydliga underarten av kärrspira, subsp. palustris vanlig kärrspira, och den nordliga, subsp. borealis nordspira. I myr- och skogsförekomster är kärrspiran relativt småblommig, späd och mindre grenad och stämmer med den nordliga underarten (conf. ThK). På stränder vid kusten och vid vattendrag i dalgångarna, liksom vid låglandssjöar, t.ex. Njurunda Armsjön, är den ofta kraftigare, mer storblomig (större underläpp) och månggrenig. Några insamlade kollekter (HL) har granskats av ThK som bedömt flertalet som övergångsformer mellan de två underarterna. Åtminstone en insamling, Njurunda Björköfjärden öster om Borgarudden 1985 (HL i S conf. ThK), tillhör dock den sydliga subsp. palustris. På höjdmyrar, särskilt i de medelrika blötkärren i väster, förekommer ofta en vitblommig form av nordspira, f. ochroleuca. I nordvästra Borgsjö finns denna form även i kalkrika kärr i lägre trakter. Den uppträder ofta ensam, men ibland tillsammans med rödblommiga kärrspiror. Dessa former av kärrspira är tvååriga; säkra noteringar i landskapet saknas däremot för den senblommande, sommarannuella höstspiran, subsp. opsiantha.
Gränsen mellan den späda subsp. borealis nordspira och den kraftigare och månggreniga subsp. palustris eller övergångsformer mot denna är knappast skarp och de båda underarterna är inte så utpräglade här som när man ser dem i Sydsverige respektive fjällområdet.
Gränsen mellan den späda subsp. borealis nordspira och den kraftigare och månggreniga subsp. palustris eller övergångsformer mot denna är knappast skarp och de båda underarterna är inte så utpräglade här som när man ser dem i Sydsverige respektive fjällområdet.
Utbredning
Subsp. borealis nordspira är allmän i hela området. Den vitblommiga formen, f. ochroleuca av subsp. borealis är spridd på större medelrika höjdmyrar både söder och norr om Ljungan från Stöde till Haverö. I öster är denna form funnen i några rikare miljöer enligt förteckning nedan.
Subsp. palustris vanlig kärrspira och övergångsformerna är spridda i kustområdet, i dalgångar i öster och längs hela Ljungan.
Collinder (1909): allestädes; talrikt (avser arten kollektivt).
Subsp. palustris vanlig kärrspira och övergångsformerna är spridda i kustområdet, i dalgångar i öster och längs hela Ljungan.
Collinder (1909): allestädes; talrikt (avser arten kollektivt).
Lokaler
Hässjö Hammermyra 1971 (RL).
Tuna Östra Målstatjärn (NV om Myssjön) 1977 (HL, RL).
Selånger Källmyra (5 km V om Segersjön) 1993 (RL).
Indal Micksäter 1910 (Collinder i S).
Liden Mustjärn (Järkvissle) 1962 (RL); Vackerlandsån NO om Rallåstjärn 1986 (SP); Nordansjö 1889 (S.J. Enander i S, Birger 1909b).
Holm Dansarmyra V om Hissjön 1980 (HL); Eldförtjärn (NO om Loviken) 1956, 1970 (RL).
Tuna Östra Målstatjärn (NV om Myssjön) 1977 (HL, RL).
Selånger Källmyra (5 km V om Segersjön) 1993 (RL).
Indal Micksäter 1910 (Collinder i S).
Liden Mustjärn (Järkvissle) 1962 (RL); Vackerlandsån NO om Rallåstjärn 1986 (SP); Nordansjö 1889 (S.J. Enander i S, Birger 1909b).
Holm Dansarmyra V om Hissjön 1980 (HL); Eldförtjärn (NO om Loviken) 1956, 1970 (RL).
