femfingerört
Potentilla argentea
Femfingerört är en karaktärsart för torrbackar i kustområdet och dalgångarna. Den är värmefordrande och blir i skogsbygderna snabbt sällsynt och inskränkt till klimatiskt gynnade lägen. Den vill ha ljusa förhållanden men växer vanligen på magert och surt underlag. Femfingerörten är typisk på hällar i kulturområdena – även på små artfattiga sådana. Vidare är den vanlig på torra sandiga backar och i kanter där vegetationen inte är för tät. I kustområdet och i älvdalarnas nedre delar finns den också på all slags öppen grusig mark som gårdsplaner, industrimark, parkeringsplatser, äldre sandtag etc. Femfingerörten växer också naturligt i sydberg, både på hyllor i större branter och på hällar eller mot krönet. I skogsområdena är den ofta inskränkt till sydvända berg; i Drevberget i Holm är den nästan enda ”sydbergsväxt”.
Första fynd
Först publicerad av Grevillius (1894) från Alnö. Äldsta belägg från Hässjö Lögdö 1873 (S. Almquist i S).
Variation
Femfingerörtens mångformighet har under de senare åren väckt taxonomernas intresse (Pedersen & Schou 1997). Genetiska studier redovisas av Holm (1996). Stickprovsvisa insamlingar gjorda 1992 (HL) blev av Pedersen bestämda till fyra skilda taxa, som här upptas på varietetsnivå. Förutom dessa har vi själva uppmärksammat en lågvuxen form med påtagligt ullhåriga bladöversidor som uppträder särskilt på rullstensåsar, t.ex. Ljunganåsen, där den ingår i torrbackssamhället. Denna form (f. nivea) är funnen bl. a. i Liden Järkvissle 1991 (HL); Stöde Kälsta på åsen 1990 (HL); Kärvsta 1992 (HL); Torp Backetjärn 1991 (HL); Vallsta 1992 (HL); ängsmark vid ån norr om Skärvtjärn 1995 (HL). Det är här svårt att finna någon gemensam ekologi/geografi för de av Pedersen urskiljda formerna med undantag av den redan tidigare accepterade var. incanescens (var. impolita) som är typisk för ruderatmarker i tätorterna.
Utbredning
Allmän till tämligen allmän i sydöstra delen av landskapet, kustområdet och Ljungans dalgång upp till Ånge samt Indalsälvens och Ljustorpsåns dalgångar. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan. Arten är hos oss nära sin nordvästgräns i landet.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt.
Lokaler
Ljustorp Knylhöjden N om Stor-Roten vid Ångermanlandsgränsen 1981 (SP); Mjällån N om Tunbodarna 1986 (CA); Lagfors 1910 (K.B. Nordström i S), 1977 (HL); Bredsjön (2 lokaler) 1978 (HL, RL); Laxsjön 1977 (HL, RL).
Holm Östbyn 1977 (HL); Hassjön 1982 (PAE); Österström 1992 (HL); Anundgård 1989 (HL); Backen O om Fagervik 1977 (HL); Drevberget SV om Vike och Loviken 1977 (HL, RL).
Torp Jättensjö (SV om Lillmörtsjön) 1981 (HL); LillOxsjön 1978 (HL, RL); Djupröra 1978 (HL, RL).
Borgsjö Ovansjö 1977 (HL); Tallåsen 1976 (HL); Vattensjöberget 1983 (AV); Jämtkrogen 1976 (HL, RL).
Haverö Vallen 1977 (HL); Finnsjön 1981 (HL); Ytterturingen 1976, 2004 (HL, RL); Överturingen 1976 (HL, RL); By (Cedergren 1923), 1980 (HL); Flarken N om Länstersjön 1982 (CA).
Holm Östbyn 1977 (HL); Hassjön 1982 (PAE); Österström 1992 (HL); Anundgård 1989 (HL); Backen O om Fagervik 1977 (HL); Drevberget SV om Vike och Loviken 1977 (HL, RL).
Torp Jättensjö (SV om Lillmörtsjön) 1981 (HL); LillOxsjön 1978 (HL, RL); Djupröra 1978 (HL, RL).
Borgsjö Ovansjö 1977 (HL); Tallåsen 1976 (HL); Vattensjöberget 1983 (AV); Jämtkrogen 1976 (HL, RL).
Haverö Vallen 1977 (HL); Finnsjön 1981 (HL); Ytterturingen 1976, 2004 (HL, RL); Överturingen 1976 (HL, RL); By (Cedergren 1923), 1980 (HL); Flarken N om Länstersjön 1982 (CA).
