Sumpmåra är, till skillnad från vattenmåra, en krävande våtmarksväxt i naturliga miljöer. Den växer framförallt på grundvattenpåverkad mark, såsom källutflöden, översilad granskog eller rikare sumpskog. Den finns i kantvegetationen och i tuvkanter i rikkärren i Borgsjö. Vid stränder förekommer den vid mindre skogsbäckar och -åar, gärna mellan block och tuvor, vanligast i rikområden. Den är även noterad från en älvravin i Liden Nilsböle. Mer sporadiskt dyker den upp på sjöstränder och då helst vid sippervatten, som i en tjärnkant på Rotön i Tuna.
På kulturmarkerna växer sumpmåran däremot ofta helt torrt och tycks där inte vara lika rikgynnad. Man kan t.ex. hitta den på torrbackar kring gårdar och den har t.o.m. setts växa på en gammal myrstack. Arten ingår i den gamla, lågvuxna slåtterängsvegetationen men är även idag vanlig i gräsmattor, där den tycks klara sig bra trots gräsklipparen. Den finns ofta även i andra lågvuxna gräsytor, t.ex. vid kulturstränder och på hyggen och i dikeskanter, gärna i halvöppna fläckar eller ibland på tuvor. Den kan kolonisera skogsbilvägsdiken och körvägar.