tuvbräcka
Saxifraga cespitosa
Tuvbräckan hör hemma i fjällen men har isolerade lokaler på sydberg i skogslandet i mellersta Norrland. Vi har två sådana förekomster i sydberg med diabas i Borgsjö. Tuvbräckan växer på hyllor, i små, ibland lodräta bergsspringor eller t.o.m. i överhäng. De små enstaka tuvorna sitter gärna på fuktighetshållande mossa eller i sippervatten. I vårt torrare klimat tycks den vara mer beroende av fuktiga ytor än den är i fjällen. På Öberget är den sedd bara i sen tid, möjligen en nyspridning.
Första fynd
Först publicerad av Wahlenberg (1831) baserat på belägg från Borgsjö Rankleven (M. Huss). Äldsta belägg från Borgsjö Rankleven 1858 (E. Ährling i S och UME).
Utbredning
Två sentida lokaler.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Collinder (1909): sällsynt; måttligt.
Lokaler
Borgsjö Rankleven (M. Huss enligt Wahlenberg 1831), 1858 (E. Ährling i S och UME), 1866 (M. Huss i S), 1868 (S. Almquist i GB och S), 1881 (P. Adler i UME), 1886 (C.F. Sundberg i S), 1898 och 1934 (G. Samuelsson i S), 1903 (G. Hjort i S), 1906 (O. Edlund i UME), (Falck 1924), 1956, 1993 (RL m.fl.), 1996 (HS); Öberget 1956 (RL), 1978 (HL, RL).
