Brudborsten ser vi idag mest i blöta dikeskanter med frodig vegetation. Den är en av de storvuxna örter som börjar dominera när hävden upphört. Nu är den vanlig överallt i näringsrika åker- och vägdiken, kring öppna bäckar i odlingsmark och på fuktiga, igenväxande ängsmarker. Den fanns tidigare i diken och kanter även när dessa lieslogs eller betades, men undertryckt och ofta bara med basalblad. Man ser den så idag på ännu hävdad ängsmark, gärna i svackor eller på gödselpåverkade fläckar.
I naturlig vegetation är borsttisteln krävande och t.o.m. något kalkgynnad. Den förekommer i glest beskogade rikkärr, både i kantzoner och på tuvor, i Borgsjö och Njurunda. Särskilt i höjdområden kan man träffa på den i blöt högörtsgranskog, i rikare sumpskogar och källkärr. Den är även sedd i en kalkrik sumptallskog på Gräsmyran Borgsjö. Arten finns naturligt också längs rikbäckar och skogsåar, i örtrika, ljusöppna samhällen, ofta i lundvegetation vid forsar, men också vid lugnsträckor, utlopp m.m., t.ex. vid Borgsjö Råsjöån och Stöde Hemgravsån. Mer sällan står den på sjöstränder, då mest vid utflöden i rikare skogssjöar.