Torta, som vi mest känner från fjällens björklider, når i Medelpad nästan ned till kusten. Den är dock vanligast i höjdområdenas barrskogar, särskilt i bergen i väster. I dalgångarna och låglandet är den sällsynt. Arten växer i frisk–fuktig granskog och är gynnad av bättre markförhållanden. Den anses beroende av långvarig snötäckning under vintern (Fries 1949) och är på lokalerna i öster inskränkt till skuggiga bäck- och älvraviner. Även i norr och väster är den typisk i fuktiga granskogssvackor, små ravinbildningar och bäckursprung, gärna i nordlägen där snön länge ligger djup på våren. Den står också ofta i översilad högörtsgranskog, vid källutflöden och i kanten av skogsbäckar. Dessutom kan man hitta den i rikkärrskanter.
I äldre, tät granskog blommar tortan ofta inte. Däremot blommar den rikligt på fuktiga hyggen och på vägrenar, särskilt på uppkastad näringsrik jord längs skuggiga avsnitt av skogsbilvägar. Utbredningen betingas sannolikt främst av klimatfaktorer men något också av markförhållandena. För arten mindre gynnsamma klimatförhållanden kan inte kompenseras av kalk – i motsats till exempelvis nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale saknas torta på alnökalken.