småsnärjmåra
Galium spurium subsp. vaillantii
Mer information om arten
Småsnärjmåra är ett karaktäristiskt ogräs i potatisland, där den växer upp bland potatisblasten. Förmågan att vidhäfta vid beröring och ogräsrensning gör den bekant för många. Växten finns främst på sedimentjordar – gärna lera – uppblandade med organiskt material. I kustens och dalgångarnas jordbruksområden kan den lokalt vara ymnig på sådan välgödslad matjord. Den finns även i mullrik jord på jordhögar, i trädgårdsland och rabatter, i mindre utsträckning i åkerkanter (som i en havreåker i Värsta i Njurunda), på utfyllnader och industrimark m.m. Småsnärjmåran är gynnad av näringsrika och inte alltför sura jordar och sannolikt dessutom klimatiskt begränsad. Idag är den minskande men finns kvar i lerområden. Vid sekelskiftet 1800–1900 tycks den ha varit betydligt mer utbredd.

Första fynd

Först publicerad av Collinder (1909) som G. aparine ? vaillantii. Äldsta belägg från Alnö Eriksdal 1878 (K.A. Andersson i S).

Utbredning

Tämligen allmän till spridd i centrala kustbygden och i Ljungans dalgång upp till Borgsjö. I övrigt noterad enligt nedan (utanför rastret).
Collinder (1909): allmän; måttligt–talrikt.

Lokaler

Njurunda Brämön i Vikartå 1968, 1990 (RL); Norrhamn på Brämön 1976 (RL); Myrbodarna 1902 (P. Collinder i S); Björkön 1992 (HL, JOT).
Hässjö Västansjö 1977 (HL, RL). Attmar Västansjön 1978 (HL, RL). Sättna Gåltjärn 1977 (HL).
Indal Lillkårsta 1983 (HL); Säter 1985 (HL); Baggböle 1974 (E. Andersson).
Ljustorp Mjölsätt 1977 (HL).
Liden 1889 (S.J. Enander i S); Skälgården 1978 (HL, RL); Järkvissle 1960, 1972 (RL); Högland 1960 (RL).
Borgsjö Ånge 1976 (HL).
Haverö S om Överturingen 1982 (J. Söderling); Grubban (nedanför Överturingens kraftverk) 1918 (Cedergren 1923).
karta